Quantcast
Channel: Staffan Danielsson
Viewing all 657 articles
Browse latest View live

SVT om invandrare och arbete - Fake news?

$
0
0
Ja, min rubrik är lite provocerande.

Min poäng är att ger SVT verkligen hela bilden, eller söker man lite väl mycket övertolka den nyhet man presenterar.

Hade inte 244.000 utrikesfödda fått jobb skulle Sverige fått allvarliga problem med ekonomin, säger SVT...

Alexandra Boscanin i GP visar den helhet som inte SVT nämner. Visst har 244.000 utlandsfödda kommit i jobb de senaste 9 åren. Men antalet som har kommit till Sverige är 400.000.

Dessutom definieras jobb som att man har någon form av arbete minst 1 timme per vecka.
Jag beställde en RUT-rapport som visar att efter 15 år i Sverige har endast 50 % helårsarbete på hel- eller deltid.

Nationalekonomen Tino Sanandaji kritiserar också SVTs brist på helhetssyn.

Nationalekonom Mats Hammarstedt på Linnéuniversitet dömer ut SVTs bild än mer.


Jag förstår att media gärna vill förmedla positiva artiklar om migrationen och dess lönsamhet, typ. Och likaså att många gärna delar varje artikel med det budskapet, inklusive mig.

Men det blir fel om fakta inte stämmer, om viktiga bitar utelämnas så att artikeln inte speglar verkligheten.
För verkligheten kommer nämligen alltid fram till slut, och när de som tagit till sig denna SVT-artikels lite ensidiga budskap upptäcker att den inte redovisade hela bilden, då minskar deras förtroende för SVT kraftigt.

Därför är det allvarligt när välvilliga artiklar och uttalanden sprids som inte har täckning i verkligheten. De artiklarna och uttalandena slår tllbaka och är kontraproduktiva.

Rekordet i att ge en falsk bild i bästa välvilja har nog fortfarande DN med sin famösa Sandvikenartikel år 2014, att Sandviken tjänade över en halv miljard årligen på invandringen. Den artikeln står fortfarande kvar på DNs nätsida utan någon korrigering.

Tino Sanandaji har med all rätt gjort slarvsylta av artikelns verklighetsbeskrivning, om nu någon skulle tro på den.







Om alla barnmorskor måste medverka vid abort, måste alla läkare göra det vid dödshjälp?

$
0
0
(Här länkar till vad jag skrivit tidigare om dödshjälp)

En barnmorska vill inte medverka till abort, åberopar samvetsfrihet. Hon förlorade idag i arbetsdomstolen.

I Norge, då hon nu arbetar, finns en rätt till samvetsfrihet.

I Sverige är "alla" mot en sådan rätt, t ex läkar- och sjuksköterskefacken, politiker osv.

Abort innebär att utsläcka liv. Jag är ändå för rätten till abort.

Jag är också för en strängt reglerad rätt till dödshjälp. Den finns idag för 51 miljoner amerikaner och 25 miljoner kanadensare. Enligt Oregonmodellen skriver läkaren ut medel för de vars yttersta vilja är att kunna dö/somna in något i förtid.

Jag är övertygad om att en sådan rätt blir svensk lag inom en del år, kanske fem.

Läkarkåren är idag splittrad i 3 rätt likstora delar, en är för dödshjälp, en är emot och en vet inte.

Jag menar att de läkare som inte vill tillgodose den lidande människans yttersta vilja att få dö något i förtid inte ska behöva skriva ut medel, dvs de ska kunna åberopa samvetsfrihet.

Jag motiverar detta med att det handlar om liv och död och att det känns rimligt att acceptera en samvetsfrihet för den sjukvårdspersonal som inte vill medverka. Jag tror att som i Kanada och USA så kommer de allra flesta läkare att bistå det fåtal patienter det kommer att handla om.

Analogt med detta så vore det logiskt att samma rätt till samvetsfrihet fanns även för barnmorskor, även där handlar det om att utsläcka liv.

Alternativet vore, när rätten till dödshjälp införs, att det ingick i sjukvårdens arbete och att alla måste medverka i alla yrkets uppgifter.

Min fråga till fackförbunden för läkare och sjuksköterskor är om de kommer att arbeta för denna uppfattning lika starkt och entydigt som de idag verkar för att alla barnmorskor måste medverka vid aborter?

Staffan Danielsson
enskild riksdagsledamot (C)

Lastbilsattack eller Terrormord/Lastbilsmord?

$
0
0
(Vill någon följa det jag driver i politken finns FB-sidan Följ Staffan Danielsson).
(Tillagt 26 april; Min refuserade slutreplik till Jack Werner i DN)

(tillagt den 20 april: DN attackerar mig på högsta nivå på ledarplats och på twitter.)

4 mördade och många lemlästade i det besinningslösa och fanatiska terrormassmordet på drottningggatan. DN, TV4 och Dagens Eko har nu bestämt sig för att kalla det som händer för "lastbilsattacken".
Det är starkare än "lastbilsdådet" eller "lastbilsolyckan", det erkännes.
Men jag tycker det är alldeles för svagt. Lastbilen verkar hållas mer ansvarig än massmördaren.
Jag vill se ett starkare ord som mera hedrar de mördades minne, t ex "Terrormorden" eller "Terrordådet".
Eller har någon något bättre förslag?
Eller är "lastbilsattacken" OK?

Texten ovan lade jag in på min facebookssida (och i några debattforum) igår, och den har fått över 200 gilla och snart 100 kommentarer, däribland från Håkan Juholt, Tomas Ramberg (ekot) och Erik Helmersson (DN).

Jag har bråkat lite med Peter Wolodarski på Twitter, han menar att han oxå har använt ordet terror flera gånger i sin ledare, och det stämmer ju.

Men ändå, 3 tunga nyhetsmedier använder ordet "lastbilsattack" och det kan komma att sätta sig.

Ord och ords valörer är väldigt viktiga, därför menar jag att fasansfulla terrormord och massmord mera ska fokusera på offren än på gärningspersonen.

Redan 2004 motionerade jag om att begreppet "självmordsbombare" borde undvikas, det fokuserar ju främst på att mördaren också dör samt att en bomb är inblandad. Offren nämns inte i ordet. Jag motionerade åter 2208.

Jag bloggade om detta efter Breviks massmord 2011.

Jag tycker lika idag. Ord och deras valörer är viktiga och det är att förringa offren, de mördade och de lemlästade, när man säger att de hade oturen att möta en "självmordsbombare", typ.

De mötte en massmordsterrorist, eller en mördarterrorist.

Därför borde terrormorden i Stockholm, april 2017, benämnas just som det, t ex Terrormorden utförda av en mördarterrorist, eller terrordådet kanske kombinerat med Lastbilsmorden.

Lastbilsattack låter lite futtigt, det sätter lastbilen i centrum före terrorhandlingen. Och en attack kan resultera i inga döda eller lemlästade, den kan misslyckas.


Lastbilsattack eller terrormord? DN i tung attack mot mig.

$
0
0
(Vill någon följa det jag driver i politiken https://www.facebook.com/FoljStaffanDanielsson/
(Tillagt 26 april; min refuserade replik till Jack Werner i DN).
Sociala medier, t ex Facebook och bloggar, är oftast snabba samtal/dialoger i aktuella frågor.

Jag hörde 3 olika medier använda ordet "lastbilsattacken" om terrormorden på drottningggatan.
Jag reagerade i ett inlägg på min Facebook den 17 april (scrolla ner till "4 mördade" osv), som jag sedan fyllde ut till ett blogginlägg den 18 april. Jag tycker att starkare ord bör användas.

Sedan skriver Erik Helmersson en mot mig mkt kritisk ledare i DN med ingången att "ingen svensk redaktion har sökt förringa terrordådet på drottningggatan genom att kalla det "lastbilsattack".
(OBS orden "ingen" och "kalla det lastbilsattack"...). "Fejknyheter sprids från riksdagen", skriver DN.
Danielssons inlägg är helt bort i tok, skriver Helmersson, och att jag ändrar mig inte trots att flera (inklusive Helmersson) påpekar hur fel jag har...

Helmersson söker statistik för benämningar i media. Varför det? Det enda mina inlägg utgick ifrån var att jag samma dag läste/hörde att 3 tunga riksmedia, DN, TV4-Nyheterna och Dagens Eko flera gånger använde begreppet "Lastbilsattacken". Jag gjorde inlägg i sociala medier, jag gjorde ingen vetenskaplig avhandling.

Och på Twitter skriver Helmersson "Nej, det vi diskuterar är ifall stora redaktioner har bestämt sig för att kalla terrordådet för " lastbilsattack".

Helmersson kanske diskuterar det, men inte jag. Det jag avsett säga är att ordet använts av tre svenska medier flera gånger, Helmersson gör ett väldigt nummer av att jag skrev att man har bestämt sig för att använda ordet. Tja, om man använder det så har man väl bestämt sig för att använda det eftersom man använder det..?

DNs chefredaktör twittrar: "Centerpartist i riksdagen sprider fejknyhet och sår medvetet misstro. Rätt allvarligt".

Vem sprider fejknyheter och sår misstro? Jag noterade att DN på ledar- och nyhetsplats använde ordet, att TV4-Nyheterna i olika sändningar gjorde det samt att Dagens Eko flera gånger under olika dagar använde det.
(Peter Wolodarski har rätt i att han i sin ledare också använde ordet terror men ordet lastbilsattacken användes 2 gånger och lyftes upp i fetstil).

Jag oroas alltså över att terrormorden i Stockholm börjar landa i begreppet "lastbilsattacken" och föreslår några andra ord som lämpligare. Jag har tidigare, för 10 år sedan, kritiserat ordet"självmordsbombare" som ju fokuserar på självmord och bomb, inte på att 80 människor och mer kan ha mördats och många lemlästas. Jag föreslog att orden "massmordsterrorist" (eller "mördarterrorist") istället borde användas.

Jag gör alltså två  inlägg i samtalet på sociala medier, och drabbas sedan plötsligt av en bannbulla på ledarplats i Sveriges största tidning, vilket följs upp med att DNs chefredaktör samt ledarskribenten på twitter fullföljer attacken.

Ehsan Fadakar, tidigare chef för sociala medier på Aftonbladet och nu på Schibstedt, går ännu längre på twitter:

Vi kan inte stoppa trollen, men kan vara stenhårda mot folkvalda som ljuger. Läs i dag.

Om denna uthängning av mig resulterar i att media tonar ner användningen av ordet "lastbilsattacken" och istället använder starkare ord som t ex terrormorden har de snabba inlägg jag skrev på sociala medier ändå haft något gott med sig, tycker jag. Priset för mig är dock mycket högt när Sveriges största tidning och dess chefredaktör påstår att jag sprider fejknyheter och närmast ljuger.

Jag förstår inte upprördheten eller tonläget, och jag ljuger självfallet inte. Det ligger i så fall andra närmare att göra.

Tillagt 20 april:
Jag respekterar Dagens Nyheter, Peter Wolodarski och Erik Helmersson. Därför förstår jag inte att de går i taket för några inlägg av mig i sociala medier, lyfter upp det på ledarplats och söker krossa mig för att jag sprider "fejknyheter" vilket är "rätt allvarligt".

Jag har aldrig påstått att hela mediasverige använder ordet "lastbilsattacken", vilket Helmersson triumferande visar inte är fallet. Och min formulering att DN, TV4-Nyheterna och Dagens Eko verkar ha bestämt sig för att använda ordet "lastbilstattacken" syftar endast på att jag sett ordet användas av dem upprepade gånger. Helmersson menar att jag påstår att "stora redaktioner har bestämt sig". Det kan jag ju inte veta men jag kan ju notera när de använder ordet.

Det här är ju en storm i en ankdamm, tycker jag, som DN blåser upp. Jag deltog i samtalet på sociala medier och redovisade min oro för att det alltför svaga ordet "lastbilsattacken" skulle vinna mark för att beteckna terrordådet eller terrormorden i Stockholm.

Detta påstås sedan av DN vara att sprida "fejknyheter vilket är "rätt allvarligt".

Nättidningen "Nyheter Idag" har bakom betalvägg redovisat mina svar när de (Chang Frick) ställde frågor. Här några av mina svar:

"Tycker du att DN är ömfotade här?
– Jag är riksdagsledamot som är med i samtalet på sociala medier, med mina väljare och så vidare. Det är ett samtal jag uppskattar. Att jag utifrån det samtalet plötsligt skulle drabbas av DN:s bannbulla på ledarplats och där chefredaktören twittrar om att det är allvarligt att jag för ut fejknyheter, det kunde jag aldrig drömma om.
– Om det är någon som för ut fejknyheter i den här frågan, är det ju inte jag.
Vem är det då?
– Att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski twittrar att jag för ut fejknyheter är inte med sanningen överensstämmande. Jag har utgått från att det här ordet har använts i flera medier flera gånger och jag föreslår ett annat ord.
Då tolkar jag dig som att det snarare är DN som sprider fejknyheter?
– Visst, visst. Jag sprider inga fejknyheter. Se mitt blogginlägg, se vad jag har skrivit. Däremot när DN påstår att jag skriver fejknyheter, då är det de som sprider fejknyheter, enligt min uppfattning."





Jag replikerar DNs "Fejknyhet" om "lastbilsattacken" och vad jag skrivit

$
0
0
(Vill någon följa det jag driver i politiken finns FB-sidan Följ Staffan Danielsson).
(Tillagt 26 april; min refuserade replik till Jack Werner i DN).

Jag skrev för några dagar sedan 2 inlägg i sociala medier. Jag noterade att 3 tunga svenska medier flera gånger använde ordet "lastbilsattacken" om terrormorden i Stockholm, och jag föreslog mer relevanta ord.

Här mitt första blogginlägg (efter mitt inlägg på facebook) och här mitt andra.

Detta gav många kommentarer på Facebook och några på twitter, även från journalister. Så bra, kanske min poäng kan beaktas. Tänkte jag.

Plötsligt ägnades mina inlägg en ledare i Sveriges största tidning, Dagens Nyheter. Som påstod att jag "spred fejknyheter" i ett FB-inlägg som var "helt bort i tok".
DNs chefredaktör fullföljde attacken på mig genom twittra att det är "rätt allvarligt" att en riksdagsledamot sprider fejknyheter.

Det är naturligtvis utomordentligt allvarligt för en enkel riksdagsledamot när ens heder ifrågasätts av DN.

Min uppfattning är entydig, jag har endast utifrån ordval i 3 medier kritiserat ett ord och föreslagit några andra. Helmersson tar fram statistik på att hittills har ordet "terror" dominerat i media, alltså har jag fel. Men jag har ju endast oroats över ordvalet i 3 medier, inget annat, jag har INTE diskuterat ordvalet i andra medier eller i stort.

DN anser att jag sprider fejknyheter. Jag anser att detta är grundlöst och helt fel.

Om någon sprider fejknyheter är det ju DN själva, tyvärr.

Min fråga till DN och "alla andra"är denna: Jag noterar att 3 tunga medier använder ordet "lastbilsattacken", oroas över att det kan sätta sig och ta över som begrepp för terrordådet, samt föreslår 2 andra ord som jag menar är bättre.

Vad i detta är fel? Vad i detta är en "fejknyhet"?

(Jag bortser ifrån att det som DN attackerar är ett inlägg på Facebook i det samtal som där ständigt pågår, det är ingen vetenskaplig avhandling eller ens en debattartikel).

Jag får vara tacksam för att jag nu på 850 tecken ges utrynmme för en kort replik i DN.

Den replik jag först skickade in hade 2016 tecken, se nedan:

"Erik Helmersson attackerar att jag tycker att begreppet ”lastbilsattacken” är ett för svagt ord för att beteckna det vidriga terrordådet på drottninggatan. Han menar att begreppet ”terror” använts i större utsträckning hittills, vilket säkert stämmer.

Jag gjorde ett facebookinlägg, ett samtal i samhällsdebatten den 17 april, och sedan ett blogginlägg den 18 april.

Jag tycker att ord och ordvalörer är viktiga, jag tycker att terrormord och massmord på oskyldiga människor där samtidigt många lemlästas svårt är fasansfulla och vidriga handlingar.  

Jag diskuterade för tiotalet år sedan begreppet ”självmordsbombare” som jag tycker är alldeles för svagt för att beteckna massmord på oskyldiga där t ex över 120 människor, varav 68 barn, nyligen mördades i Syrien. Att fokusera på att mördaren själv dör är fel fokus, anser jag, och jag har föreslagit att ordet ”massmordsterrorist” eller ”mördarterrorist” borde användas istället.

Den 17 april användes så begreppet ”lastbilsattacken” som begrepp för terrormorden på drottninggatan i 3 tunga medier; dels av DN på ledarplats (där ordet terror användes mer, det är korrekt), dels av TV4-Nyheterna och av Dagens Eko.

För att söka påverka att detta inte kommer att ta över som begrepp kritiserade jag det och föreslog istället ”terrordådet” eller ”terrormorden”.

Erik Helmersson anser att mitt inlägg är ”helt bortitok” och förstår inte att jag även bloggade om det trots att flera påpekat ”hur fel jag hade”. Det må han, och en del andra, tycka, därmed inte sagt att de har rätt.

Helmersson drar också in islam och SD i debatten. Det får stå för honom, det enda jag diskuterar är att terrordåd är vidriga oavsett vem/vilka som utför dem. Samt att jag tycker att orden lastbil och attack är alldeles för urvattnade för att beteckna vad som skedde när mördaren körde ihjäl och lemlästade många oskyldiga människor.

Vi får se hur detta terrordåd kommer att benämnas i framtiden, jag hoppas att mitt enkla försök till påverkan kommer att ge resultat."

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C) 

Tillagt 23 april. TT använder nu "Stockholmsdådet" i rubriken och "lastbilsattentatet" i texten...)


Corren refuserar och svarar inte på relevanta frågor, tyvärr

$
0
0
Jag har tyvärr ett spänt förhållande till Correns ledarskribent Christian Dahlgren. 
Jag har föreslagit ett möte för att diskutera och reda ut, vilket har avvisats.

Corren är en helt dominerande tidning i mellersta och västra Östergötland. Dess ledarsida tycker väldigt mycket, men det är sällan som dess uppfattningar diskuteras genom att repliker tas in. 

Jag tycker att Corren i kraft av sin dominerande ställning har ett ansvar för att bejaka och inte strypa debatt med anledning av det man tar ställning för.  Detta ansvar gäller ju generellt för dominerande regionaltidningar, och min tro är att andra tar ett större ansvar än Corren, rätta mig om jag har fel.

Min debattartikel nedan om att terrorresor kriminaliseras, vilket jag krävde redan 2013, samt att Cooren i färska ledare intar divergerande ståndpunkter om migrationspolitiken, refuseras nu med argumentet att jag tidigare (2013?) fört fram samma ståndpunkter vilket inte tillför debatten någonting (till skillnad mot Corren som regelbundet för fram olika och samma ståndpunkter utan några problem alls). 

För att väcka uppmärksamhet kring var Corren står i den fråga jag ställer återstår för mig endast att skriva på sociala medier och att via pressinfo se om media kan ha intresse av att spegla hur Corren utnyttjar sin dominerande ställning, jag diskuterar gärna med ledarskribent, chefredaktör eller publisher.




Staffan Danielsson,
Vi avböjer publicering eftersom det inte tillför debatten någonting och samma ståndpunkter har du redan tidigare fört fram i Corren.
Christian Dahlgren


Från: Staffan Danielsson [mailto:staffan.danielsson@riksdagen.se]
Skickat: den 24 april 2017 15:13
Till: Christian Dahlgren <Christian.Dahlgren@ostgotamedia.se>
Kopia: CO Debatt <debatt@corren.se>
Ämne: debattartikel terror, migration och Corren ledare.

Hej  ledarskribent Christian och debattredaktör Daniel.

Denna debattartikel hoppas jag få publicerad på ledarsidan, men jag kan ju även acceptera debatt- eller insändarplats.

Jag skulle dock bli ledsen/arg om den inte publicerades, jag tycker att min fråga är relevant.

Vänliga hälsningar

Staffan Danielsson


Jag skrev hösten 2013 en motion till riksdagen betitlad ”kriminalisera terrorresor”. Den handlade just om det som nu (2017) regering och riksdag i partiöverläggningar vill överträffa varandra i att föreslå och besluta.

Jag välkomnar att Sverige äntligen är på gång med att införa och skärpa straff för de som på olika sätt engagerar sig för att stödja terrororganisationer som IS/Daesh och Al Quaida och liknande.

Det var illa, dock, att en enhällig riksdag 2014 avslog min motion och hänvisade till att befintliga lagar var tillräckliga samt att man arbetade på EU-nivå med frågan.

Jag fick kritik för min motion, som alltför inriktad på att straffa, typ. Idag tycker ”alla” som jag gjorde då.

Det här skedde samtidigt som jag ville att Sverige skulle anpassa sina asylregler i EU-riktning vilket också renderade mig stark kritik från olika håll, bl a flera ledare i Corren som istället förespråkade mer generösa asylregler.

De senaste åren har även här flera stora riksdagspartier närmat sig mig och t o m gått längre i att skärpa asylregler än vad jag då talade för.

Men var står Corren idag i denna fråga?
Man har nyligen i flera ledare hyllat Stefan Löfvens statsmannaskap och förmåga att fatta svåra beslut, t ex om skärpta asylregler.

Men den 18 april lät Corren och Christian Dahlgren som 2013. Sveriges skärpta asylregler innebär ett ”skandalöst moraliskt haveri” och ett ”kolossalt ekonomiskt oförnuft” och Sverige borde återgå till vad som gällde tidigare, typ.

Är det rätt uppfattat?

Staffan Danielsson

Med vänliga hälsningar

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
Östergötland

Mobil; 0725-587721

Jack Werner i DN om mitt FB-inlägg som blev ledarsidesavrättning.

$
0
0
Inte nog med att mitt inlägg i samtalet på facebook lyftes upp och feltolkades av DN på ledarplats, krönikören och sociala medier-experten Jack Werner ägnar bla det en krönika i DN igår. 

(mina tidigare inlägg här).

Han fastnar liksom Erik Helmersson i några felaktigheter (jag har INTE utgått ifrån hur ord har använts i medierna utan utifrån en oro hur de kan användas i framtiden), och han ser inget problem med att 4 ord som kunde formulerats mer precist, det erkännes, tas till intäkt för att lyftas upp och sågas på ledarplats i DN.

Jag skrev en replik för publicering någonstans i DN, men man menar att mina 850 tecken i fredags sa allt.

Här nedan är min slutreplik i denna märkliga ord-diskussion. Vi får se hur terrordådet kommer att betecknas om några år, kanske lastbilsattacken finns med, vi får se. TT använde "stockholmsdådet" nyligen, efter avkunnad dom kanske det blir terrordådet i Stockholm.

Werner nämner också författaren och bloggaren Lars Wilderäng som oxå bloggat, här är länken, och här en till.

Refuserad replik till Jack Werner i DN

Jack Werner skriver i DN att ”vissa” tror att medierna har bestämt sig för att förringa illviljan bakom ”attentatet i Stockholm”. Och att man kan få den ”föreställningen” genom ett kort Facebooksinlägg av mig, som redan blivit nedsablat på ledarplats i DN.

Syftet med mitt korta inlägg i samtalet på Facebook var en oro för att terrordådet i framtiden skulle benämnas ”lastbilsattacken” vilket TV4-Nyheterna och Dagens Eko hade som rubrik måndagen den 17 april. Även i Peter Wolodarskis ledare samma dag användes ordet 2 gånger och lyftes fram i en fetstilsruta.

Mitt inlägg avsåg endast oro inför benämningen i framtiden och jag ifrågasatte eller ifrågasätter naturligtvis inte hur medierna hittills betecknat terrordådet, vilket gör att argumentationen kring detta inte har någon koppling alls till mitt inlägg.

Jag talade heller inte alls om medier i stort utan endast om 3 tunga medier enligt ovan under en dag.

Det enda som kritiken mot mitt snabba FB-inlägg inriktar sig på är 4 ord, att de tre medierna ”nu har bestämt sig” för att kalla terrordådet för ”lastbilsattacken”. Det jag avsåg och borde skrivit tydligare var att dessa 3 denna dag flera gånger använt och lyft fram begreppet (vilket rimligen har någon koppling till hur man avser att beteckna dådet).

Men så är det, i det snabba samtalet i sociala medier blir inte allting rätt. Jag skrev ingen debattartikel eller vetenskaplig avhandling.

Jag får kanske vara tillfreds med att den fråga jag lyfte om ords valörer nu uppmärksammats två gånger av DN, samtidigt som det självklart är oerhört tungt att kopplas ihop med ”vissa” och beskyllas för ”fejknyheter bort i tok”. I själva sakfrågan uppfattar jag att vi är överens, ordet ”lastbilsattacken” är en för svag framtida benämning av terrordådet.

En annan fråga är hur DNs agerande befrämjar det frimodiga samtalet i sociala medier, när några oprecisa ord kan föranleda räfst och rättarting på ledarplats.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)

Narkotikapolitiken vid vägs ände?

$
0
0
Intressant att liberalerna tar upp denna angelägna (narkotikapolitiken) och mycket svåra, som jag tycker, fråga. Bra att även Centerpartiet (Anders W Jonsson) vill diskutera den!
Många anser att nuläget är acceptabelt och att om möjligt ännu strängare straffa vore en väg. Jag menar att det alternativet är vid vägs ände, OBS detta citat i artikeln: "Enligt EU:s senaste narkotikarapport, så har Sverige den näst högsta dödligheten per invånare på grund av narkotikaanvändande".
Intressant att Svenska Dagbladet på ledarplats funderar om hur framgångsrik kampen mot knarket, typ, egentligen är...;



Tid från asyl till 50 % i arbete; 15 (8) år

$
0
0
Många vill så gärna att migrationens verklighet ska vara bra ur alla aspekter. Och visst är migration i grunden bra och tillför ett samhälle spänst och dynamik.
Samtidigt finns det nackdelar som också måste beskrivas, t ex att integrationen i Sverige är rätt usel och att flyktingar har så svårt att komma i arbete.
Så länge detta består kostar flyktingmottagandet stat och kommuner betydande årliga belopp, just nu kring 80-100 miljarder eller så.
"Alla" har talat om bättre integration och fler i arbete i många år, men tyvärr har inte mycket förbättrats. Två från nordiska ministerrådet söker på SvD Debatt​ anslå en positiv ton och vill och menar säkert väldigt väl.
Det sänker dock hela artikeln i hög grad, tycker jag, när de handskas så slarvigt med verkligheten på en helt central punkt, hur lång tid tar det för flyktingar att komma i arbete.Jag replikerar.

Fler "stupstockar" berövar fler sjukpengen idag

$
0
0
Aftonbladet kritiserar regeringen för att fler förlorar sjukpengen nu trots att 2- årsomprövningen ("stupstocken") tagits bort... Denna gräns lär finnas i övriga EU-länder.
Istället har S/MP skärpt prövningen vid tre andra "stupstockar" efter 90, 180 och 365 dagar. Jojo...

Socialdemokraterna kallar bedömningen av sjukdom och arbetsförmåga efter 2 års sjukskrivning, som alliansen införde, och som LO då var för, och som typ alla industriländer tillämpar, för "stupstocken".
Tidningen ETC skriver här om att fler nog förlorar sin sjukpeng nu, trots att "stupstocken"är borta. Istället tillämpar de rödgröna 3 andra stupstockar mycket hårdare, efter 90 dagar, efter 180 dagar och efter ett år. 

Bra av ETC att uppmärksamma. Andra medier borde följa upp detta. Alliansen är säkert redan på gång!


Seniorerna kräver fler äldre i riksdagen

$
0
0
Christina Rogestam , ordförande i Seniorerna och från min grannsocken Vårdsberg, kräver fler unga äldre i riksdagen. Peter Lindgren för Seniorerna i Skåne likaså.

SCB åskådliggör tydligt den katastrofalt låga andelen äldre i riksdagen, endast 2,6 % trots att 25 % av väljarna är över 65.

(min definition är att gammal, då är man bräcklig och skör, innan dess är man en ung äldre!)

För egen del värderar jag min erfarenhet högt, har aldrig varit så effektiv och trygg i att fatta beslut och driva på i politiken för ett bättre samhälle.


"Amnesti" till ensamkommande utan asylskäl?

$
0
0
År 2015 valde 163.000 av de som lyckades ta sig till EU för att där söka asyl att ta sig till Sverige, ca 15-20 % av alla som kom till EU.
Av dessa är en betydande del ekonomiska migranter utan asylskäl.

Av de 163.000 var drygt 35.000 ensamkommande under uppgivna 18 år. Av dessa är en betydande del mellan 20 och 30 år (se länk här).

Till EU kom år 2015 ca 90.000 ensamkommande asylsökande under uppgivna 18 år. 40 % av dessa, valde att ta sig till Sverige med 2 % av EUs befolkning.

Varför valde en så mycket hög andel att ta sig till Sverige?
Svaret är enkelt. Sverige är ett rikt välfärdsland och hade då de mest generösa reglerna för att få asyl och för snabb familjeåterförening med mera.

Centerpartiet har genom migrationsöverenskommelsen 2015 ställt sig bakom att i betydande grad anpassa Sveriges asylregler till EU-praxis. Vi har också på EU-nivå med övriga riksdagspartier (frånsett V) ställt oss bakom EUs avtal med Turkiet att stoppa inflödet av asylsökande och ekonomiska migranter (ett mer problematiskt beslut än gränskontrollerna mellan Sverige och Danmark, enligt min mening).

Dock vill Centerpartiet på flera punkter gå betydligt längreän övriga EU-länder ifråga om mer generösa svenska asylregler, vilket jag i dagsläget ser som orealistiskt.

Utöver detta har Centerpartiet i Norrbotten, i Luleå, i Habo, i Kumla och nu senast i Västerås ställt sig bakom att alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i mer än ett år ska få "amnesti"och få svenskt medborgarskap och få ta hit sina familjer.

Det innebär att de regler och prövningar som finns för att få asyl i Sverige skulle sättas ur spel, och att signalen till dem på flykt och deras flyktingsmugglare skulle bli mycket stark, välj Sverige eftersom det ökar dina chanser att få asyl och att snabbt få ta hit din familj (Om C får med riksdagen på rätt till snabb familjeåterförening när den temporära lagen upphör 2018).

Jag har den största respekt och förståelse för alla de som i sina arbeten och som en del av civilsamhället gör berömvärda insatser för att hjälpa och stötta ensamkommande barn i HVB-hem, i skolan och för att få in en fot på arbetsmarknaden med mera. Och jag förstår de band som uppstår och om den förtvivlan som drabbar de som inte får asyl och ska utvisas och dem som dagligen arbetar med och stöttar dem.

Det gör kraven på än mer generösa svenska asylregler och på "amnesti" förståeligt och begripligt, man utgår ifrån verkligheten över hela landet där asylsökande och ekonomiska migranter finns och ges stöd på många sätt.

Vad talar då för att denna linje inte är så självklar?

Dels står väl alla riksdagens partier bakom att Sverige ska ha en reglerad migration där de utan asylskäl och utan arbetstillstånd inte har rätt att bli svenska medborgare.
Och därtill finns idag 65 miljoner på flykt i världen och många 100 miljoner därtill som t ex vill lämna Afrika och söka arbete i EU.

Dessutom har Sverige tagit ett mycket stort ansvar under många år med att ta emot relativt sett flest asylsökande och ekonomiska migranter av alla EUs länder, och våra resurser att klara av att integrera dem är mycket ansträngda vad gäller t ex boende, arbete och skola.

Kravet på amnesti, och mer generösa sylregler än idag, finns främst hos Vänsterpartiet, FI,  Miljöpartiet (fast de gör tvärtom i regeringen..) och Centerpartiet.

Dessa frågor kommer att vara viktiga i valet 2018.










Två på KTH sågar Sanandaji, med tunna argument.

$
0
0
Nationalekonomen Tino Sanandaji har skrivit en faktaspäckad och intressant bok om migration, Massutmaning.

Den har hyllats av en del och dissats av en del. Så småningom blev de erkännssamma och positiva rescensionerna allt fler, och de ensidigt negativa allt färre, med Sandro Scocco i ensidigt negativ särklass.

Jag har samlat en del positiva rescensioner med tyngd,  och några negativa, här.

Sent omsider attackerar två forskare på KTF - Hans Lööf och Gustav Martinsson - Sanandaji med full kraft och påstår att "Sanandaji aktivt vilseleder sina läsare på ett sätt som är destruktivt för den svenska invandringsdebatten". Det är starka ord.

De två forskarnas attack känns mycket politiskt korrekt. De mycket få exempel som nämns i artikeln känns hårddragna och inte alls övertygande, tycker jag.

Tino Sanandaji kommenterar artikeln på sin FB-sida, här. (16 maj 21.39) samt 18 maj 23.34.

Några tidningar har snabbt slagit upp forskarnas kritik och på twitter har en hel del vänster- och liberala debattörer skadeglatt hänvisat till forskarnas sågning som det slutliga sanningen (typ) i neutrala eller förlöjligande ordalag.

Några exempel:

"Noterar att två ekonomer från KTH totalsågar Tino Sanandajis bok om invandringens kostnader, på

Kritiken mot min bok är jättedum, skriven för dumma människor, för att de ska hata mig.

Patetisk replik från Sanandaji på sågningen av hans bok.

Inte ett dugg förvånande om man känner till Sanandaji. Surfar på populism istället för fakta.

Allt är invandrarnas fel. Det vet ju alla.

Mitt intryck har länge varit att det Tino Sanandaji skriver om migration mest är propaganda förklädd till forskning."

Sanandaji bortser från forskning som går emot hans tes och skiljer inte på korrelation och kausalitet.

Älskar när någon kritiserar Tino Sanandaji för något och han förväxlar antal tecken med trovärdighet i sina repliker.

för 17 timmar sedan

Jag tycker att debattklimatet i Sverige fortfarande lämnar en del övrigt att önska. Beröm till t ex Mattias Svensson, Gunnar Wetterberg, Sakine Madon, Johan Anderberg och Hanna Marie Björklund.

DN - Självklart ska brottslighet redovisas och analyseras!

$
0
0
Jag skrev i augusti 2016 på SvD Debatt om vikten av att föra relevant statististik också på brottsområdet och att analysera utvecklingen, även vad gäller brottslingars bakgrund.

I januari tog Rapport, Aktuellt och Agenda upp frågan och jag skrev en debattartikel i Expressen.

Både BRÅ och justitieministern/regeringen avvisade mina förslag blankt. Det räcker med statistik och analyser från förra seklet, typ.

Det är tjänstefel av både myndighet och regeringen, anser jag.

Dagens Nyheter skriver nu åter (förra gången var tidigt 2016) en bra och balanserad ledare om detta som går helt i linje med min uppfattning.

Det börjar bli dags att interpellera Morgan Johansson.

"Vi får vänja oss vid att ha misär runt stugknuten"

$
0
0
Jag har bloggat om Tiggerifrågan flera gånger, 2015 och 2016 och igen dec 2016,


Jag anser att kommunerna bör få ökade möjligheter att reglera hur man får
 tigga, eller ej.

Anna Dahlberg i Expressen, liksom regeringens utredare av frågan Martin Valfridsson, anser att utnyttjandet av människor, och andra följder,
 i samband med tiggeri är så allvarligt att  ett förbud bör införas. Dahlberg
 vill att frågan utreds om hur det i så fall skulle utformas. 

Jag tycker förslaget är intressant och lyssnar gärna på era synpunkter.




Den liberale frontfiguren Fredrik Segerfeldt tror på fortsatt tiggeri i Sverige under decennier framöver, och lanserar slagordet: "vi får vänja oss vid att ha misär ring husknuten". 

Vilket parti nappar först på denna valslogan..?

Fredrik Segerfeldt
Den nuvarande situationen när det gäller tiggeriet är förmodligen den minst dåliga. Det tycker jag det vore bra om fler hade ryggrad nog att säga och stå för.
1. Nej, vi har ingen möjlighet att i grunden förändra samhällena i östra Balkan, att få bort sekel av antiziganism och få till väl fungerande offentliga institutioner där.
2. Nej, förbud mot tiggeri gör det inte bättre för tiggarna. Det finns skäl till att de år efter år åker hundratals mil för att sätta sig utanför Ica med en plastmugg. Tiggarnas inkomster gör att de tillhör den rikaste tredjedelen i världen.
Vi får helt enkelt vänja oss vid att ha misär runt husknuten.

Martin Valfridsson, som på regeringens uppdrag utredde tiggerifrågan, har efter en larmrapport om utnyttjande av människor, och brottslighet, i Bergen i Norge, tagit ställning för att tiggeri bör förbjudas



Av 50 asylsökande barn från Marocko var 48 vuxna män...

$
0
0
Jag summerade mitt arbete med att avslöja den rättsskandal som jag anser att Migrationsverkets underlåtenhet att i ett antal år knappats kontrollera ålder på ensamkommande asylsökande som uppgivit sig vara under 18 år, i denna bloggpost för några månader sedan.

Nu rapporterar gränspolisen i Sverige om 50 "ensamkommande unga" från Marocko som sökt asyl i Sverige och uppgivit sig vara under 18 år. Polisen lyckades via fingeravtryck få fram deras ålder från Marocko.

Endast två var barn under 18 år, resten var vuxna män över 18 år...

Detta belägger och förstärker mina bedömningar att 30 %, eller mer, av de som Sverige de senaste åren givit asyl som barn, personnummer som barn och placerat på boenden med barn, har varut vuxna män.

Detta är en rättsskandal.








Rätt om ålderskontroll för asylsökande hela tiden - en rättsskandal

$
0
0
Jag skrev redan i april 2012 på DN Debatt om vikten av att staten kontrollerar ålder på de som söker asyl som barn. En mycket sansad artikel som ändå gav mig mycken kritik som "brunfärgad", "främlingsfientlig" och "rasist". Fullständigt grundlöst givetvis, jag är en varm humanist.

Nu ger mig verkligheten rätt på alla punkter. De första resultaten på gjorda medicinska åldersbedömningar visar nu att huvuddelen av de som migrationsverket ville testa var vuxna män över 18 år.

K-G Bergström i Expressen visar på de väldiga kostnader som uppstått när 1.000-tals vuxna män av migrationsverket givits asyl som barn.

Jag själv har i flera blogginlägg och artiklar också visat på detta.

I detta blogginlägg motiverar jag min bedömning att över 30 % av de som under många år givits asyl som ensamkommande barn varit vuxna män, vilket givit många miljarder i kostnader.

Därtill har dessa män placerats på boenden för barn, vilket givit de riktiga barnen, och personalen, ofta stora problem.

Orsaken till att migrationsverket nästan upphörde med ålderskontroller under flera år var att man la sig platt för diktat från barnläkare och advokater som ansåg medicinsk åldersbedömning med tand- och handledsröntgen alltför osäker. Detta är fel, dessa åldersbedömningar används i övriga EU-länder med en säkerhet på 90-95 %.
När man nu åter gör åldersbedömningar har man något ändrat till tand- och knäledsröntgen. Nu accepterar "alla" detta och man påstår att resultaten är säkrare. Detta är fel,även här ligger säkerheten inom 90-95 %. 

Jag anser att migrationsverket genom att flera år godta den enskildes egna åldersuppgifter utan kontroll är en rättsskandal. Jag har JO-anmält migrationsverkets ledning flera gånger, men JO har passivt inte gjort något. Istället har man upprörande nog kritiserat migrationsverket när man velat bedöma ålder nära ankomsten till Sverige och inte efter över ett år vid asylbeslutet.

Falsk bild av medicinska åldersbedömningar då och nu

$
0
0
Under ett antal år godtog Migrationsverket passivt de ensamkommande asylsökandes uppgift om sin ålder som den verkliga åldern. Detta är en rättsskandal, sannolikt 30 % och mer av de som givits asyl som barn, personnummer som barn och placerats på boenden med verkliga barn har egentligen varit vuxna män mellan 20 och 30 år.

Migrationsverket föll till föga för diktat från barnläkare och advokater som förkastade medicinska åldersbedömningar med hjälp av tand- och handledsröntgen. Trots att dessa metoder är erkända och beprövade och används av typ övriga EU-länder sågades de som alltför otillförlitliga.

Nu görs åter medicinska åldersbedömningar och plötsligt anses de säkra och accepteras av alla de som tidigare förkastade dem, trots att de som nu görs och de som gjordes tidigare ligger i samma säkerhetsintervall.

Detta visar hur det ofta fungerar i Sverige, åsiktskorridoren (main stream uppfattningen) var för en del år sedan att medicinska åldersbedömningar var osäkert och främlingsfientligt (typ), nu har verkligheten kommit ifatt och insikten att staten faktiskt måste kontrollera ålder och att det finns rimliga metoder går inte att komma runt.

De som kategoriskt motsatte sig medicinska åldersbedömningar med barnläkare och advokater i spetsen för en del år sedan lutar sig nu på att metoden är något annorlunda och man påstår att tidigare var osäkerheten stor men nu är den mycket bättre.

En anmärkningsvärd och partisk (min uppfattning) utredning på socialstyrelsens uppdrag gjordes av barnläkaren Flodgren som förkastade handledsröntgen, som är en beprövad metod väl lämpad för att bedöma om åldern är över 18 år eller ej. Istället lyftes röntgen av knäled fram som mycket bättre, trots att metoden är oprövad, inte används av andra länder och bedömer ålder betydligt över 18 år (uppåt 25) vilket gör att många över 18 år ändå kan bedömas som barn.

Trots detta har de första resultaten av gjorda åldersbedömningar med hjälp av tand- och knäledsröntgen visat att 75 % av de som åldersbedömdes var vuxna män över 18 år, många sannolikt mellan 20 och 30 år (min bedömning).

Många ledarskribenter har kommenterat detta och välkomnar nu att åldersbedömningar görs, till skillnad från tidigare då det ju ansågs alldeles för osäkert och då vi som ansåg att Sverige måste kontrollera ålder som andra länder gör närmast hängdes ut som främlingsfientliga.

Expressen skriver en tänkvärd ledare i linje med min uppfattning sedan länge.

SvD skriver sammalunda.

Sundsvalls Tidning tror felaktigt att Migrationsverket begärt åldersbedömningarna och skriver som om de över 18 år nog är 19 år. Det säger undersökningarna ingenting om, sannolikt är många mellan 20 och 30 enligt min uppfattning.

Norrtelje tidning skriver också.

Aftonbladets Anders Lindberg tar ut svängarna mest i en tweet; "
"Meddelande till alla nättroll: De tidigare ålderstesterna var bevisligen ovetenskapligt trams. Därför byttes de ut. Ge upp nu."


Ledarskribenterna tror ofta felaktigt att det är migrationsverket som uppdrar åt rättsmedicinalverket att göra åldersbedömningar när uppgiven ålder under 18 år verkar vara för låg. Så är det inte. Migrationsverkets ansvar är att med hjälp av tillgängliga uppgifter bedöma ålder, vilket man sedan 2016 åter gör efter regeringsbeslut, efter ett antal år när den enskildes uppgifter om sin ålder regelmässigt godtogs, vilket som sagt jag anser vara tjänstefel av verket och en rättsskandal.
De asylsökande som uppgivit sig vara barn under 18 år, men som migrationsverket bedömer vara vuxna, har rätten att begära att deras ålder bedöms medcinskt med tand- och knäledsröntgen, vilket utförs av rättsmedicinalstyrelsen.
Av de som uppgivit sig vara barn och begärde medicinsk åldersbedömning för att bevisa detta var det alltså endast 25 % som, med generösa säkerhetsmarginaler, bedömdes vara under 18 år.

Läkaren Mattias Haglund är mycket kunnig i åldersbedömningar och är djupt kritisk mot barnläkaren och miljöpartisten Carl-Erik Flodmark som av socialstyrelsen uppdrogs att utreda metoder för dessa. Han skriver i Kvartal hösten 2016  och på sin blogg.

Läkaren Nenad Zeba, specialist i ortopedi och mycket kunnig i åldersbedömningar, anser de medicinska bedömningar som tidigare gjordes, och som görs i övriga EU-länder, vara tillförlitliga och är mycket kritisk mot Socialstyrelsens utredare Carl-Erik Flodmark.

Även rättsodontologen Håkan Mörnstad på rättmedicinalverket (emeritus) anser i flera artiklar och intervjuer sammalunda. Mörnstad och Zeba skriver här tillsammans i SvD.

Ett reportage i SVT om att bestämma brottslingars ålder är ingående och intressant.















Riksdagskandidat vid 70?.., är jag dum eller..?

$
0
0

Inför valet 2014 gjorde jag som pigg 67-åring en Varudeklaration för kryssbenägna. Den gäller i lika hög grad idag 2017.

Jag har hunnit med en del under mina 11 riksdagsår vilket allt framgår på min blogg sedan 2005. Jag är glad att jag under mina åtta år i försvarsutskottet var med om när Centerpartiet öppnade för ett svenskt Nato-medlemskap, vilket är oerhört viktigt för vår, och norra Europas, säkerhet.
Jag har lagt mycket tid på att arbeta för frågor i min valkrets Östergötland, jag arbetar alltid för en livskraftig landsbygd och ett livskraftigt jordbruk, för företagsamheten och för miljön, mm.

Jag är intresserad av moraliskt/etiska frågor och är helt övertygad om att individens yttersta vilja att vid svåra lidanden i livets slutskede kunna få dö/somna in något i förtid måste respekteras enligt stränga regler. Jag har bildat ett riksdagsnätverk som vill utreda detta med just nu 18 medlemmar, och jag är övertygad att Sverige kommer att införa en sådan rätt inom en del år, kanske 5.

Jag är en lojal centerpartist och röstar regelmässigt för vår partilinje.
I migrationsfrågorna har jag dock ansett att Sverige inte kan ha regler som är avsevärt mer generösa än övriga EU-länders. Därför har jag några gånger avstått i omröstningar trots att partilinjen varit nej till att anpassa svenska regler i EU-riktning, samt skrivit en del debattartiklar.
Detta har naturligtvis irriterat min partiledning, men jag har inte kunnat agera annorlunda. I politik kan man i ett öppet socialliberalt parti ibland tycka olika.

Verkligheten har nu givit mig rätt, anser jag. Det jag fört fram om åldersbedömningar och uppehållstillstånd mm var mindre restriktivt än vad som nu gäller, och även Centerpartiet har rört sig betydligt i den riktning som östgötadistriktets stämma med bred majoritet tog ställning för.

Frågan om den extremt låga andelen äldre över 65 i riksdagen har engagerat mig sedan 2010 när jag som ung 63-åring upptäckte att jag var 11:e äldst i riksdagen...(pensionärerna andel av väljarna är ju 25 % vilket skulle motsvara över 80 riksdagsledamöter, säg 30-40 borde väl ändå vara en målsättning, 2014 var det 10..)

Jag har bestämda uppfattningar i flera äldrefrågor, pensionen bör t ex åter bli lika för yrkesverksamma och pensionärer, kapitalgränsen för när bostadstillägg reduceras bör höjas kraftigt, idag gör regeln att de som ärvt eller sparat ihop till en sommarstuga eller lite pengar på banken/aktier inte erhåller bostadstillägg förrän kapitalet är nästan borta.
Likaså går det inte längre som regeringen nu gör att söka förbättra nettopensionen enbart för garantipensionärer, redan är skillnaden i netto mellan dem och de som arbetat hela livet i ett låglöneyrke

nästan utsuddad vilket inte är rimligt, det måste löna sig att arbeta. Regeringens översyn måste alltså också omfatta de vars netto efter skatt och bostadstillägg inte ligger mycket över garantipensionärerna netto, höjningen måste ske för alla med låga pensioner.

Jag anser oxå att det är skandal att bräckliga 80- och 90- åringar som vill bo tillsammans med andra äldre i servicehus eller trygghetsboenden får avslag och hänvisas till ensamhet med stöd av hemtjänsten, det är orimligt när kommuner vägrar dessa den gemenskap och trygghet som detta skulle innebära. Här måste reglerna ändras och kommunerna åläggas att ge äldre en större valfrihet.

Varför alla dessa ord?


Jo, jag hade väl aldrig trott att jag vid 70 års ålder skulle vara riksdagsledamot, och ännu mindre att jag då skulle överväga att kandidera för ännu en mandatperiod.

Men så är faktiskt fallet, vilket framgår av färska intervjuer med mig i tidningen Senioren och i Länstidningen Östergötland (Alltid läsvärd om du är intresserad av Östergötland med artiklar och reportage från hela länet).

Jag har en god hälsa, en obruten politisk glöd att kämpa för det jag tror på och jag har aldrig haft sådan hjälp av min livserfarenhet att snabbt och effektivt driva på som nu. Kan mitt exempel därtill lyfta fram den viktiga frågan att åldersdiskrimineringen i Sverige som är betydande luckras upp, desto bättre.

Östgötacentern kommer att ha en mycket stark riksdagslista inför nästa val, oavsett om jag är med eller ej. Jag kommer att vara beredd att bredda den om medlemmar och parti anser att jag kan tillföra mervärden som motiverar en valbar plats (vilket sannolikt är 2 riksdagsmandat för första gången på länge). 

Artikeln i Senioren är ännu inte utlagd på nätet men jag lägger in den här nedan eftersom den ger en bild av hur jag resonerar;


Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, 69, känner sig inte för gammal för ännu en mandatperiod. Men han har fått signaler om att han bör sätta sig på läktaren.

Staffan Danielsson säger sig ha fått påstötningar ”från några ledande krafter i Centerdistriktet” om att sluta som riksdagsledamot just på grund av sin ålder. Men den attityden verkar ha direkt motsatt effekt på den erfarne Centerpolitikern.
-        Jag blir så provocerad av inställningen att seniorer ska ta ett steg tillbaka bara för att de är just seniorer, säger Staffan Danielsson. Det påverkar definitivt mitt beslut att ställa upp för en ny mandatperiod.
Hälsan är god, efter elva riksdagsår är det politiska intresset lika starkt som någonsin, och såväl Trump som Clinton är faktiskt äldre, noterar Staffan Danielsson.
-        Hade jag kommit in i riksdagen vid 37 års ålder och varit 50 år gammal hade nog ingen frågat om jag skulle sluta. Det retar mig kolossalt att den frågan ställs bara för att jag är 69 år.

Staffan Danielsson leder oss hemtamt genom riksdagen, från vakten i entrén upp till åhörarläktaren, där vi ska ta några bilder.
-        Om alla var lika produktiva som den här mannen skulle bruttonationalprodukten tredubblas, säger en av vakterna till oss och nickar uppskattande åt Staffan Danielsson.
Han verkar känna nästan alla. På väg till lunchrestaurangen hinner Staffan Danielsson byta några ord med såväl ordningsvakter och riksdagsledamöter som besökare i riksdagshuset, bland dem en generaldirektör och en prao-elev som frågar efter vägen.
Han säger att han trivs här. Och engagemanget för politiken är glödande.
-        Jag tänker inte vika ner mig för ungdomsfixeringen i samhället. Jag märker ju att jag blir bättre och säkrare som riksdagsman med ökande erfarenhet.
Hur då?
-        Jag är mer effektiv, gör snabbare analyser. Jag tar mina beslut om hur jag ska agera i olika frågor betydligt snabbare och mer genomtänkt än vad jag gjorde som 45-åring.

Staffan Danielsson har utmärkt sig som en självständig - några skulle säga bångstyrig - riksdagsledamot. Han går oftare än andra emot partiledning och riksdagsgrupp och tar hellre några rapp av partipiskan än att votera mot sin övertygelse.
Men är det inte därför du får signaler om att lämna riksdagsjobbet?
-        Det kan vara en kombination av att jag är aningen obekväm och att jag fyller 70. Oavsett vilket används min ålder mot mig, säger Staffan Danielsson och beställer det vegetariska lunchalternativet.
Beslutet att ställa upp för en ny period har inte varit enkelt. Det är inga fyrtiotimmarsveckor att vara riksdagsledamot. Resorna från hemmagården söder om Linköping till Stockholm är många.
-        Men jag och min fru har pratat igenom det hela noga och kommit fram till att jag har mer att ge i politiken.
Trots elva år i riksdagen är Staffan Danielsson långt ifrån mätt.
- Jag har bestämda uppfattningar i flera äldrefrågor som jag skulle arbeta för om jag blir vald.
Som till exempel?
-        Lika skatt på lön och pension är en fråga. En annan är att kapitalgränsen för när bostadstillägg reduceras bör höjas kraftigt, idag gör regeln att de som ärvt eller sparat ihop till en sommarstuga eller lite pengar på banken eller i aktier inte erhåller bostadstillägg förrän kapitalet nästan är borta.
Han säger sig vilja kämpa för bättre garantipensioner men också bättre inkomstpensioner.
-        Nu gör regeringen en utredning om hur garantipensionärerna ska kunna lyftas, men jag menar att det är otillräckligt. För om garantipensionärerna får mer än de som har jobbat hela livet blir systemet orimligt. Här krävs ett bredare anslag, säger Staffan Danielsson.
-        Sen måste det hända mer på boendets område. Exempelvis ska den som fyllt 80 år ha rätten att välja att få bo i gemenskap med andra i trygghetsboenden av olika slag.
Skulle det hända mer i riksdagen på de här områdena om det fanns fler 65-plussare i riksdagen?
-        Ja, absolut. Den här typen av frågor skulle bli mer diskuterade. Nu hamnar de ofta i bakvatten just av det skälet att det finns för få seniorer i riksdagen som driver på, säger Staffan Danielsson.

Frågan om ”den extremt låga andelen äldre över 65 i riksdagen” har engagerat Staffan Danielsson sedan 2010, då han upptäckte att han som 63-åring var den elfte äldsta ledamoten av riksdagens 349.
-        Det kändes absurt. Tidigare har det varit stora underskott på kvinnor och yngre ledamöter. Det har man fixat hyggligt. Men när det gäller seniorer handlar det nu om ett nästan katastrofalt demokratiskt underskott.
Tror du på en förändring?
-        Ja, trycket ökar och mina tankar delas av många. Det kanske tar några mandatperioder, men det kommer att vända. Största drivkraften är nog att samhället behöver att fler äldre jobbar längre. Ska äldre vara aktiva längre i företag och föreningar så måste det gälla även i riksdagen.
Under intervjun visar Staffan Danielsson att han är en offensiv politisk person. Pedagogiskt och kunnigt argumenterar han för sin hållning i en rad kontroversiella frågor, från rätt till dödshjälp till medlemskap i Nato.
Men en gång bondeledare för Östergötland och så när vald till LRF-ordförande, och med decennier av erfarenhet från Centerpartiets lokala arbete vet Staffan Danielsson mycket om betydelsen av förankring.
Han lyckas bra, får massor av kryss i riksdagsvalet av väljarna i hemmalänet, senast tolv procent.
-        Det är medlemmarna som avgör hur det blir med min framtid som riksdagsledamot. Jag kandiderar men får jag inte tillräckligt stöd kliver jag tillbaka. Deras förtroende är helt avgörande för mig.
2017 blir spännande.
Första testet kommer i september när partiets Östgötadistrikt håller provval. De över 1 500 medlemmarna ska då lista sina sju favoriter.
Därefter tar partiets valberedning över. Populariteten lokalt vägs då med en rad andra aspekter så att en slutlig riksdagslista kan läggas fram till partiets avgörande nomineringsstämma i november.
Från Östergötlands valdistrikt brukar en Centerpartist väljas in i riksdagen. Det är alltså näst intill avgörande att hamna i topp på listan. Men går Centern fram starkt i valet 2018 kan Östgötabänken i riksdagen få två ledamöter.

Om det inte skulle gå vägen finns en plan B. Agronomen Staffan Danielsson har en skogs- och växtodlingsgård, hustrun Eva är nybliven pensionär. Fyra barn och sju barnbarn. De skulle gärna se Staffan hemma lite mer än vad riksdagsarbete medger.
Vi bryter upp, Staffan Danielsson lotsar oss genom korridorer med fönsterväggar ut mot Riddarfjärden som badar i solglimmer.
-        Stockholm är en så väldigt fin storstad. Det är en förmån att få jobba här. Ni vet väl att det var en östgöte, Birger Jarl, som anlade Stockholm, säger Staffan Danielsson med ett brett leende och en pigg glimt i ögonen.


Om Staffan Danielsson
Född 29 juni 1947.
Föräldrarna var moderater men Staffan Danielsson valde Centern för deras budskap om ”grön profil och att hela Sverige ska leva”.
Riksdagsledamot från Östergötlands län 2004–2014 och återigen sedan augusti 2015.
Har varit Centerpartiets representant i Försvarsutskottet och EU-nämnden samt ersättare ibland annat miljö- och jordbruksutskottet och utrikesutskottet.
Utbildad agronom.
Lantbrukare på Erikstads gård utanför Linköping.
Under 1990-talet ordförande i LRF Östergötland, ledamot i LRF:s riksförbundsstyrelse fram till 2004, då valberedningens förslag till ny LRF-ordförande men förlorade.
Länge fritidspolitiker i Linköpings kommun.
Åtta år i Centerpartiets partistyrelse fram till 2005.
Medlem i SPF Seniorerna.

Staffan Danielsson tycker
Den enda riksdagsledamot som röstade med KD om ”giftermål lika för alla, men att ordet äktenskap skulle användas i sin hävdvunna betydelse”.
Varm anhängare av svenskt medlemskap i Nato.
La ner sin röst för att indirekt stödja S och M om en hårdare linje i integrationsfrågan, ”Sverige kan inte ha regler som är avsevärt mer generösa än övriga EU-länders”.
Vill se en utredning av dödshjälp med målet att införa rätt att avsluta sitt liv enligt den så kallade Oregonmodellen.
Tror sig vara Centerns och en av riksdagens mest aktiva ledamöter på sociala medier, driver flera diskussionsgrupper på facebook och bloggar flitigt, ” min politiska dagbok.”





















Barentskonferens nära Norra Ishavet

$
0
0
Det var intressant och givande att tillsammans med 3 riksdagskollegor få representera riksdagen vid den 8:e Barentskonferensen, som ägde rum i norra Ryssland vid den mäktiga floden Petjora och staden Naryan-Mar med 25.000 invånare nära Norra Ishavet (Barents hav) och sydväst om ön Novaja Semjla.

Nenetsregionen (Ryssland har över 50 regioner) har endast staden Naryan-Mar, ligger på samma breddgrad som Kiruna och är nästan bara väglöst land utan förbindelse med övriga Ryssland sommartid. Där finns ett med samerna besläktat urfolk som givit namn åt regionen, där bedrivs renskötsel, fiske och skogsbruk samt sedan 1960-talet en betydande utvinning av olja och gas.

Konferensen samlade delegater från parlamenten i Ryssland, Sverige, Finland och Norge samt från regioner i området som t ex Murmansk, Archangelsk, Nenets och Troms.

Riksdagen beskriver konferensen så här på sin hemsida.

Det talades varmt på konferensen om vikten av mellanfolkligt samarbete mellan länder, regioner, organisationer och människor.

Jag framhöll i ett inlägg vikten av detta och hoppades att Ryssland skulle bli alltmer närvarande i Sverige på dessa sätt liksom övriga länder på samma sätt i Ryssland. Mot denna bakgrund beklagade jag att Ryssland beslutat att stänga ner Nordiska Rådets kontor samt väldigt många fler så kallade "främmande agenter".

Den svenska delegation samarbetade mycket bra under Lars Mejerns Larssons ordförandeskap.

Här bloggar Stina Bergström om konferensen.

SVT Nyheter rapporterar mitt beslut.



Viewing all 657 articles
Browse latest View live